Jag gråter när jag tänker tillbaka på det. Hur arg kan man bli på sig själv egentligen? Dessa fina barn lekte så bra ihop tills dess att Vira själv drog iväg i högsta hastighet på fyrhjulingen. Jag hade det på känn och gick därför ut för att se vad dom gjorde när jag ser min dotter drar iväg på egen hand. Högsta hastighet rätt in i kanten på sandlådan och jag skriker som om hon dött för riktigt så illa kändes det att bevittna allt. Hur hon far iväg, får tvär stopp, slungas fram med hela kroppen och huvet(som sån tur var hade hjälm) slår i huven på fyrhjulingen och slungas tillbaka och får styret i magen. Det tog ett bra tag innan vi alla sansat oss. Min prinsessa, hon kunde ha dött. Finns inga bälten på sånna här. Jag är så arg på mig själv. Än så länge ser det bra ut. Blåmärke på magen och skrubbsår på foten. Man får hålla koll. Hur lyckades hon hålla sig kvar? Berättar mer senare
